Läser i Svd att häcklöperskan Susanna Kallur har svårt att komma tillbaka efter sin långdragna skada. Hon har väl varit borta ett par år? Det är nu inte första gången en elitidrottares långdragna skadebesvär varit följetonger. Minns t ex Foppa som vi följde i åratal.

Vad som slår mig är två saker:

1. Hur lätt de blir skadade. Säger nu inte att det är så i detta fallet men ofta är det för oss vanliga småsaker som utlöser det. En förkylning eller att de råkar trampa en smula snett. De är så övertränade så att minsta sak stjälper allt.
2. Hur länge, oftast i flera år, de håller på och ska komma tillbaka. Fast det oftast i efterhand framstår som självklart att ge sig. De hoppas väl att de ska komma tillbaka eftersom de inte har något annat att gå tillbaka till. I och för sig tragiskt.