DN skriver om Alexander som är "bostadsknarkare". Läser med stigande förvåning om hur bostaden är hans allt.
Hur han ständigt tänker på sin nuvarande bostad och ev kommande klipp han kan göra.

Han investerar med pengar och tid på renoveringar. Stolt visar han upp sitt hus, (och sig själv?). Genom sitt hus finns han.

Jag är inte Stockholmare och har aldrig stött på detta i sin extremaste form utanför Stockholm. Det är som jag brukar säga om både kk och homestyling: "Det är något som finns i Stockholm". Men visst finns det i mildare varianter lite överallt.

Hos mig är det lite stökigt och orenoverat eftersom jag har annat att göra. Sen anser jag att mitt värde som person inte sitter i bostaden.

Jag har en teori om den här bostads och inredningshysterin: Att det är journalisterna som driver den. Många journalister i tongivande media i Stockholm tjänar bra. De sitter på attraktiva lägenheter och hus som de vill tjäna pengar på och visa upp. Som t ex Alexander i artikeln. Därför tar de alla chanser att skriva/prata om sitt stora intresse.
Vi vanliga dödliga har fullt upp med att leva och överleva. Det är ett lyxproblem.