Tillsammans med en familjemedlem gjorde jag under fredagen en kulturresa till Malmö. Vi skulle åka hem samma kväll och helt enkelt ha trevligt några timmar där. Det var några timmars tågresa, ingen snö, inga minusgrader. Vad kan gå fel? Ganska mycket visar det sig. Jag har inte åkt tåg på två år och då blev jag sittande två timmar i Alvesta pga ett försenat tåg. Nu var det dags igen. När vi närmade oss Kristianstad fick vi veta att ett tåg gått sönder i Hässleholm och blockerade rälsen. Vi skulle få åka buss men när den skulle komma visste ingen. Vi var några hundra förvirrade människor som stod övergivna på perrongen och väntade. Så småningom kom två(2) bussar in. Eftersom jag och mitt sällskap är (någorlunda) unga och friska så  lyckades vi armbåga oss på en buss och fick ståplats till Hässleholm. Hur det gick för handikappade och folk med småbarn vet jag inte, jag såg inga på bussen. Bussen tog oss till Malmö och där hade vi en trevlig dag.

När det var dags att åka hem så såg vi till vår lättnad att vårt tåg skulle gå som vanligt. Vi gick ombord och tåget var mer än fullt eftersom det är Allhelgona och många vill hem. Väl ombord när tåget är igång så får vi reda på att det är ett nytt fel mellan Hässleholm och Kristianstad (Hur sannolikt är det? Två olika fel på samma ställe, samma dag? De har säkert inte hunnit fixa det första och vill inte erkänna det.) Nåja, samma kamp om bussplatser i Hässleholm men vi kommer med genom att armbåga oss och springa ner en tant. Nu står ännu fler kvar som inte kommer med. Väl i Kristianstad får vi vänta en bra stund på nästa tåg. Inget öppet, ingen information. Till slut kommer ett tåg in. Vi går fram till föraren och frågar vart det går och får reda på att det går till vår hemstad alldeles strax. Ingen annan information ges. Nåja, någon timma sen kan vi äntligen bege oss hemåt.

Det är som jag brukar säga: Man ska inte åka tåg om man har en tid och passa. Man ska också ha med sig mat för ett dygn, tandborste och ett ombyte kläder!

Kanske man skulle dra ner på trafiken så att man är säker på att de tåg som går verkligen gör det!

   I Blekinge Läns Tidning står det idag om en kommunal förvaltningschef i Karlskrona som anlitat ett litet konsultföretag
bestående av man och hustru.Även radio Blekinge har rapporterat om saken.
Detta har förvaltningschefen gjort utan upphandling och anlitandet har skett vid flera tillfällen.Inte nog med det; Mannen i teamet anställdes som skolchef och när det i samma veva blev en vikariatstjänst ledig fick hustrun den. Det skedde med motiveringen att "Hon vill ju jobba nära sin man".
Jag råkar känna en person som arbetar inom denna kommun, dock inte på samma förvaltning. Hon har upprepade gånger vittnat om hur släktingar och privata vänner gynnats vid anställningar.
Det är i stort sett alltid så att en tjänst är "vikt" som man brukar säga. Så det första man ska göra om man är intresserad av en tjänst är att höra sig för lite försiktigt för vem den är tänkt för. I regel är den "vikt" för en kompis till förvaltningschefen och då är det ingen idé att söka.
Förvaltningschefen på Serviceförvaltningen där min bekant arbetar har sin bakgrund inom äldre och handikappomsorgen och alla de chefer
hon har anställt kommer från den sektorn. Har man sin bakgrund någon annanstans är det ingen idé.
Nu är väl inte detta något unikt för denna kommun och det vet jag ju att det också förekommer privat, kanske ännu mera öppet.
Men jag tänker på de människor som ser en annons och väntar och hoppas och lägger ner en massa jobb på en ansökan. Det är inte juste.