Jag blir så fantastiskt glad varje gång Marve Fleksnes dyker upp i TV-nyheterna.

Tänk att han hållit sig så välbevarad ända sen han började underhålla oss på 70-talet.

Jag kiknar av skratt så fort vi ser ett reportage från Bryssel. Det enda vi saknar är det populära hojtandet - Dääääåååå! som han numera sällan kör. (Men det brukar vi skrika själva.).

ha ha  visst är de lika!